Volodymyr Runtjak

Volodymyr Runtjak och Richard Johansson, Foto: Anders Flodin

Den ukrainske tonsättaren, dirigenten och konstnärlige ledaren för New Music in Ukraine, Volodymyr Runtjak (född 1960), gästade Örebro den 9:e april. I ett hastigt ihopkommet möte fick jag möjlighet att ställa några frågor till honom. Hur kommer det sig att du gästar Sverige? För att närvara vid Scandinavian Saxophone Festival, dit jag blivit inbjuden som Composer in Residence. Igår [8:e april min anm.] genomfördes en porträttkonsert med min musik på Musikhögskolan Ingesund som var värd för festivalen detta år. Under festivalen har jag fått tillfälle att lyssna till flera spännande nya verk från Skandinavien, och jag är imponerad över den höga tekniska och musikaliska nivån hos exekutörerna. Hur är det att arbeta med skandinaviska musiker? Jag har samarbetat med flera svenska och skandinaviska musiker, bland andra Ivo Nilsson och Stockholms Saxofonkvartett. Det gemensamma intrycket har varit att de är oerhört skickliga instrumentalister, och besitter en hög konstärlig nivå. Jag har också haft möjlighet att knyta kontakter med andra svenska musikaktörer som musikvetaren Christer Bouij och tonsättarna Anders Flodin och Miklós Maros, de båda jag även bjudit in till festivaler i Kiev och Odessa för uruppföranden av deras musik. Förra året kunde vi bjuda in ytterligare fyra skandinaviska tonsättare; från Finland Jukka Tiensuu och Tapio Toumela och från Sverige Victoria Borisova-Ollas och Jenny Hettne. Som erfaren tonsättare och dirigent av nyskrivna verk, hur ser du att konstmusiken förändrats i Europa de senaste decennierna? Tidigare fanns det en ganska tydlig ”akademisk” väg att gå. Förenklat var det avant-garde och dodekafoni eller inget alls. Nu tycker jag mig se att det finns flera olika vägar att gå, och flera parallella stilistiska riktningar. De olika stilarna verkar också ha sin egen publik och jag ser inget problem i en sådan utveckling. Till sist, vad anser du är viktigt för en vital europeisk konstmusikscen i framtiden? Jag kan inte ställa någon prognos, men tidigare under Sovjettiden hade vi i Ukraina inte möjlighet att lyssna till eller spela västereuropeisk musik. Ni här i väst hörde heller inte den musik som skrevs i öst. Om något, så ser jag det som viktigt att vi tar till vara på denna möjlighet vi har idag. Nu kan vi skapa långsiktiga kontakter, och bygga samarbeten som på sikt kan sudda ut den forna polariseringen i öst och väst. Richard Johansson Örebro 2010-04-12