Örebro 2009
Festivalen för Ny Konstmusik

Plats: Kulturhuset, Örebro, Gamla gatan 27

Mellan den 6 och 9 augusti 2009 presenterade Musikspektra T sin första festival med fokus på ny konstmusik.

Några reflektioner

Lördag 8/8 kl 19.00 Duo En.d.e (Katarina Widell – blockflöjter & Patrik Karlsson – Ärkeluta) + Cajsa Trepte – Cembalo Nytt mötte gammalt när Duo En.d.e och Cajsa Trepte spelade ny musik på historiska instrument. Det visade sig vara ett mycket fruktbart möte, dels på grund av fräschören i den ovanliga instrumentkonstellationen men främst tack vare de tre musikernas både lyhörda och uttrycksfulla framföranden. Vi fick främst höra olika duo- och solostycken, men kvällens uruppförande av Jonas Asplunds Tre moment var specialskrivet för just denna trio. Det mycket varierade programmet visade att besättningen är kapabel till de mest skilda uttryck och stämningar. Låt oss därför hoppas att musikerna fortsätter samarbetet och att fler tonsättare känner sig inspirerade att skriva för trion. /Simon Bovin Schierup

Ensemble Flautando 9/8 Söndagens avslutande festivalkonsert innehöll verk av bland annat Seth-Reino Ekström, Pär Eriksson, Sune Smedeby och Anders Flodin framförda av Ensemble Flautando. Ensemblen har varit verksam sedan 1997 och som fast flöjtensemble är den unik i sitt slag i Skandinavien. Den spännande kombinationen av flöjter i olika storlekar har inspirerat några av föreningens tonsättare att komponera ny musik för denna ensembletyp. Dessa uruppfördes tillsammans med nyskriven flöjtmusik från USA och Japan. Det korta men kärnfulla solostycket Agitato, av Sune Smedeby, framfördes av solisten Rita Romot som med god insikt gestaltade alla de treklangsspeglingar som tonsättaren vänder och vrider på genom kompositionen. Smedebys torra och informationstäta musik ger sällan några andra öppningar än det tidsperspektiv och den punktlighet som var så viktig för honom och det är glädjande att Smedebys musik framförs allt oftare. I kompositionen Moody Flute Rag, av Seth-Reino Ekström, rör sig olika skikt som stegvis byggs upp i lager på lager. Det är en spännande komposition i all sin enkelhet där det samlade intrycket blir en helhet som sneglar mot en klangbotten inspirerad av den indiska ragan. Pär Eriksson har alltid haft ett levande förhållande till improvisation i olika former och det återfinns också i hans Fragments. Vissa delar av kompositionen är mer eller mindre styrda, men det är i synnerhet de mer improvisatoriska delarna där Eriksson tar sig tid till att kontemplera genom musiken och där resultatet blir förunderligt vackra partier. Konserten innehöll också min egen komposition Cadenza e Coda med solisten Annika Gerlecz. Tillsammans med en vaken Ensemble Flautando – uttrycksfulla solister – var detta för mig en festivalens höjdpunkter. /Anders Flodin