Reseskildring:
Ultima festivalen/
Project Concrescence 2006:
”Planetary Sound Syntheses II”,
Oslo, 14 oktober 2006.

När hösten kom med grådis och regn lämnade vi Örebro sent på fredagseftermiddagen den 13 oktober. Mörkret hade redan sänkt sig när vi äntligen kom fram till stugan i Skillingsfors där vi skulle sova vår första natt. Efter att ha ätit och sovit några timmar korsade vi kölen tidigt på lördagsmorgonen och anlände till Oslo och Norges musikkhøgskole. Huvudpunkten på lördagens festivalprogram var seminariet med den franske professorn och tonsättaren Guy Reibel. Heldagsseminariet skulle behandla övertonssång, mikrotonalitet och röstlekar. Flera timmar av föreläsning, frågor och svar, DVD-klipp och praktiska övningar är svåra att summera, men vår sammanfattning är att Reibel ville förmedla något om de inre byggstenarna i musik, ursprungliga och frilagda från genre/värderingar. Inspirerade av mötet avslutade vi så resan med att gå på konsert med Norges Musikkhøgskoles orkester med musik av Maximilian C. Jehuda Ewert (Divergences Synthétiques), Arne Nordheim (Magma) och Tan Dun (The Map). På vägen hem fanns det gott om tid till fördjupade diskussioner och reflektioner över seminariet.

Ariadnes tråd – ett seminarium med Guy Reibel Seminariet inleddes av tonsättaren och professorn Lasse Thoresen som bl.a berättade att seminariet är den tredje fasen i det fleråriga projektet Concrescence (eng. concrescens av latin con = samman, crescere = växa). Efter avslutad inledning överlämnades ordet till Reibel som med glimten i ögat berättade hur ”olyckan började” efter ett möte med tonsättaren Pierre Schaeffer. Vi var en grupp på cirka 20 personer som lyssnade när Guy Reibel började prata med utgångspunkt från sin bok Jeux Vocaux. Boken kretsar kring sökandet och definierandet av olika musikaliska arketyper, ett slags grundläggande byggstenar i skapandet av musik. Dessa byggstenar, menar Reibel, kan vara svåra att nå via traditionell kompositionsteknik och via traditionell notation. Två av nycklarna till att komma åt dessa musikens arketyper blir just leken och improvisationen. Med enkelt uppställda ramar och regler i de olika övningarna/lekarna som används kan unika, mångfacetterade resultat uppstå. Sådana som aldrig kan förutses, noteras eller återskapas, men som just genom det enkla och förutsättningslösa uppstår på ett väldigt direkt sätt, oavsett deltagarnas musikaliska erfarenhet och kunskaper. Några parametrar som behandlades var dynamik, energi, pauser/andning, samklang och rytm. Vi tittade på exempel på övningar som genomförts med körer, barngrupper, skolklasser och mindre sånggrupper på Reibels egen DVD, Le Jeu vocal. Men framför allt fick vi deltagare prova övningarna själva, i helgrupp och mindre konstellationer. Det var fantastiskt roligt, utvecklande och ofta överraskande. Inom en enkel uppsättning regler uppstår ofta fascinerande ljudsituationer. Några exempel på övningar: - Samklangerna som uppstår när en grupp går runt i ett rum och sjunger fritt inom ett tonförråd - Energierna som ständigt förändras när en grupp sjunger i olika dynamiska lägen och växlar mellan starkt och svagt - Dramaturgin i en melodisk linje som skickas runt i en ring och där varje person tar emot och skickar vidare med sin personliga färgning på förloppet. Alltsammans sådant som inte nås lika enkelt genom traditionellt västerländskt konstmusikmusicerande. Mötet med Reibel fick oss att vända oss om mot musikens inre byggstenar och förde oss lite närmare källan. Richard Johansson Anders Flodin Mikael Karlsson