| Konsert med Duo Gelland den 11/4 -08 |
| Att genomföra en konsert i en biograf är kanske inte så konstigt som de reaktioner jag mötte innan konserten vill uttrycka. Levande musik till stumfilm är ett historiskt exempel där steget till enbart levande musik inte är särskilt långt. Lokalen har en historia och en atmosfär som ger extra stämning till sammanhanget och den lite torra akustiken fungerar trots allt och ger en närhetskänsla till ljudet. Biografens struktur ger också ett naturligt fokus till det som händer på scenen. Att sedan konserten avslutades med ett extranummer som bestod av en filmad version av James Dillons Traumwerk kändes som en fullföljd tankegång med denna konsert. Det första verket , uruppförande av Peter Schubacks Atos, består av ett antal satser som tillsammans utgör ca. en timmes musik, här får vi höra några av dessa, ca. 20 minuter av verket. Duon börjar med temasatsen som Peter Schuback lite ironiskt och kanske en aning syrligt kallar Detta är Rikskonserters beställningsverk. De olika satserna rör sig sedan genom olika, karaktärer från fragmentariskt med fokus på pizzicato till mer genomförda melodiska linjer. Miklós Maros Kreuzstich använder sig på en del ställen i verket av konkreta gestaltningar av grundidén där de två stråkarna bokstavligen syr korsstygn genom stråkarpeggion som korsar varandra i register, snyggt, och tror jag ännu mer effektfullt i en lokal med större akustik. Det tredje uruppförandet består av mitt eget verk forms of the floating fragments som bygger på E.A.Poes novell A descent into the Maelström. Verkets fyra satser går från traditionell (nästan) notation över aleatorisk notation till grafisk notation. Detta vill jag ska gestalta abstraktionsnivån på de fyra ord ur novellen som står som titel på de fyra satserna. Duon spelar med sin vanliga symbiotiska närvaro där musikaliska linjer ibland övergår omärkbart från den ena violinen till den andra, tills hela framförandet uppgår i en total helhet. Speciellt tredje satsen, Absorbed, får ett djup och en intensitet som sitter i ett tag efter konserten. Den sista satsen som blandar in mer av interpreternas improvisatoriska förmågor, där de, förutom violinernas oerhörda möjligheter till klangvariation, använder sig av ljud gjorda med munnen och även talade fraser och ord ur texten som finns med i det grafiska partituret. Konsertens sista verk är Birgitte Alsteds Zweigeigen som skrevs i samband med terrorattacken 11 september. Detta verk utnyttjar verkligen den klangrikedom violinerna får i Duo Gellands händer. Jonas Asplund |
| |
|
The Musicspectra T Society
Uppdaterad :
CopyRight 2003 |